Ja, ni mina vänner.. Det har hänt en del sen sist.

Det blir ingen resa i morgon, men det är inget jag sörjer just nu.

I söndags natt vakande jag med en hemsk magsmärta.

Låg och frossade ett tag och vi funderade på att åka in på akuten

 eftersom jag aldrig känt något liknande..

 Men värken minskade och efter ett tag somnade jag en stund.

I måndags bokade jag in en läkartid, men där blev jag inte klok,

 då alla prover visade att jag var i toppskick.

Åkte snopen hem för att fortsätta vila. På natten mellan måndag och tisdag sover jag uselt, är upp på toa och kommer tillbaka till sovrummet och svimmar på golvet. Andreas rusar upp och ringer efter ambulansen, lindar in Lill-gubben i täcket och går över med honom till grannen innan Albin hinner uppfatta att jag ligger på golvet och är på väg bort med en ambulans.

Fick mej morfin,syrgas och dropp i ambulansen och dom beslutade sej att vi skulle åka direkt till Sunderbyn.

Väl där slussades jag mellan olika avdelningar där undersökningar gjordes och en massa prover togs. Det bestämdes att jag skulle opereras så fort som möjligt. Kom in ca 6.30 och kl 8 sa dom att operationen var nära...

Väntade, väntade och väntade..

Var något nervös eftersom dom inte var säker på vad det var för fel på mej.

Klockan 14.40 såg jag på klockan i operationsrummet innan allt blev svart.

Vaknade sjukt illamående klockan 17 och dom berättar att det var som befarat. Min ena äggledare hade gått sönder, så den och 3 dl gammalt blod avlägsnades.

 Mådde inge vidare igår kväll och natt.

Men det kändes skönt att dom hittat felet och att det blivit åtgärdat.

Fick mej mat i morse för första gången sen middagen på måndag och jag trodde inte att jag skulle orka åka hem idag.

Men efter frukost, vila, lunch, en dusch och tandborstning fick jag ny ork och vid 13-tiden idag åkte jag hem.

Något sliten är jag ju ännu. Ont i både mage,rygg och axlar.

Jag är oerhört tacksam över att Andreas var hemma när han egentligen skulle ha befunnit sej i Göteborg+ att jag har en sån fin och omtänksam familj samt att jag fått ett sånt bra bemötande av alla människor jag träffat dom senaste dagarna.

 

Mallan

13 oktober 2010 20:09

Ojdå detta ser inte trevligt ut...
Allt bra med dig?

http://www.mallan79.bloggagratis.se

 

Sarah

13 oktober 2010 22:52

Jodå, nu är det bättre! Tack för omtanken:-)

 

Lotta

13 oktober 2010 23:01

Skönt att du mår bättre nu iallafall! Se till att vila upp dig ordentligt och bli frisk.

Kramar från Spanien

 

Tomme

13 oktober 2010 23:08

Vad skönt att allt gick bra :) Krypa på dig
Kraaam

 

Linnea

13 oktober 2010 23:11

Usch, vad jobbigt :( Hoppas du mår bättre och tillfrisknar fort. Ta väl hand om dig!

http://linneasidenmark.se

 

Mia

13 oktober 2010 23:32

Oj..det lät illa =(
Hoppas du kryar på dig snabbt och skönt att allt slutade väl.
Hälsningar/Brännmark i Risön

 

Jenny

14 oktober 2010 07:29

Usch, låter inte så roligt! Tur att de hittade felet och att allt gick bra! Krya på dig!

 

Hanna B

14 oktober 2010 08:58

Himla vad otäckt det lät. Nu får du ta det lungt och vila! Krya på dig! /Hanna, John och Hjalmar

http://www.hanna84.bloggplatsen.se

 

Ronja

17 oktober 2010 07:01

Sköt om dig Sara ! Tänker på dig .

http://ronjiiss.blogg.se

 

anna

18 oktober 2010 00:35

Nämen älskade vän vad är det jag läser, vilken tur att Andreas fanns i närheten och vad skönt att höra att operationen gick bra. Stor kram o krya på dig

 

Hanna

20 oktober 2010 22:33

Usch så du skräms. Fick böla lite när jag läste... Skönt att du mår bra vännen! Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Årsdagen närmar sig och jag kämpar på med mina steg. Det är en väldig tur att jag satt upp en massa mål att sträva efter, annars vet jag inte hur det hade slutat.  Kommer ihåg en kväll ett par veckor efter olyckan, då jag låg och önskade att det va...

Efter några smärre ångestattacker anlände vi till Umeå för att höra läkarna säga det jag redan visste.  Det är tur att kropp & själ sätts i chock, för skulle man ha varit som vanligt hade hjärtat gått sönder. Erika var den handlingskraftiga av os...

Lördagen den 12 September vaknade hela familjen med ett leende på läpparna. Barnen klev upp och såg på barnprogram på tv medan jag och Andreas låg kvar i sängen ett tag. Andreas var taggad över dagens Nordcupstävling på Näverberget i Luleå och jag så...

Andreas & jag brukade granska alltför positiva saker kritiskt och säga " Om nåt verkar för bra för att vara sant, så är det oftast det".  Den sista tiden (före olyckan) har jag stött på bekanta som frågat -Vad gör du nu för tiden och hur mår du ? ...