Våran finaste kille med ett hjärta av guld: 122cm lång, 24kg lätt och 32 i skostorlek. Hans främsta intresse är crossar, mest på Youtube, men i år säger han att han ska satsa mer på körandet. Han cyklar allt han hinner och äälskar att åka slalom. I vintras fick vi äntligen honom att gå slalomskola ( han avskyr att göra nya saker). Efter att ha varit på första lektionen var han såld och nästa vinter ska Alicia få lära sig och sen är det bara att köpa skidor igen (typ 20 år sen sist;). Tror det blir ett kul familjenöje!

Det går fortfarande bra för Albin i skolan och på utvecklingssamtalet var det inget speciellt han behöver jobba med. Han är inte lika självkritisk och det gläder mig. Han är en riktig akrobat och i födeledagspresent fick han en riktigt bra studsmatta, så nu hoppas vi bara att den blir välanvänd.

För ca :1 år sedan fick han tungt att andas efter att ha varit på Cirkus och därefter bokade vi en tid för att kolla upp pälsdjursallergier. Det visade sig att han är mycket allergisk för katt, häst och lite midre för hund. Han fick bricanyl utskrivet, men behövde inte använda det så mycket första halvåret.. sen kom kylan och helt plötsligt fick han astma varje dag. I december fick han även sitt första falska kruppanfall. Han vaknade i panik mitt i natten och kunde inte andas. Jag förstod (på hostan) att det var krupp och inte astma men det var ändå obehagligt att se paniken i hans blick när han frågade om han skulle dö? Andreas var borta och vi hade bilen uppe och inne i garaget. Försökte lugna ner honom men kunde inte lämna honom för att hämta bilen så det slutade med att jag var tvungen att ringa ambulans. Innan den anlände hade andningen hade lättat ute i friska luften. Vi åkte in för att andas in adrenalin och så fick han en dos med Betapred. Det gjorde susen! Efter vintern har astman minskat igen och jag hoppas det håller i sig och att den växer bort som det i stort sett gjort för mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Årsdagen närmar sig och jag kämpar på med mina steg. Det är en väldig tur att jag satt upp en massa mål att sträva efter, annars vet jag inte hur det hade slutat.  Kommer ihåg en kväll ett par veckor efter olyckan, då jag låg och önskade att det va...

Efter några smärre ångestattacker anlände vi till Umeå för att höra läkarna säga det jag redan visste.  Det är tur att kropp & själ sätts i chock, för skulle man ha varit som vanligt hade hjärtat gått sönder. Erika var den handlingskraftiga av os...

Lördagen den 12 September vaknade hela familjen med ett leende på läpparna. Barnen klev upp och såg på barnprogram på tv medan jag och Andreas låg kvar i sängen ett tag. Andreas var taggad över dagens Nordcupstävling på Näverberget i Luleå och jag så...

Andreas & jag brukade granska alltför positiva saker kritiskt och säga " Om nåt verkar för bra för att vara sant, så är det oftast det".  Den sista tiden (före olyckan) har jag stött på bekanta som frågat -Vad gör du nu för tiden och hur mår du ? ...