Gladaste gumman!

I förmiddags när vi anlände i Överkalix för att gå på marknad, så drabbades jag plötsligt av illamående.

 Medan resten av familjen gick för att köpa mat, passade jag på att kräkas i buskarna vid parkeringen  .

Så det var bara och packa in oss i bilen och åka hem.

Anledningen till att jag skriver detta på bloggen är att jag vill komma ihåg skälet till illamåendet.

I förrgår låg jag vaken till halv fem och hostade. I går fixade jag Cocilliana för att få sova.

(jag hade ett svagt minne att jag kräktes sist jag tog det för ca:10 år sen)

Tog en dos igår kväll vid 22-tiden och somnade vid 01. Vaknade i morse och mådde helt ok...Men men..

Förbereder mej för en lååång natt..

Hostar hellre än mår illa!

Då min irriterande hosta håller mej vaken så sitter jag här och surfar runt på fritidshus i Norrbotten.

För några dagar sen började jag och Andreas fundera på om vi verkligen behöver en stuga,

när vi sällan tar oss tid att åka dit...

Sist vi var där så såg det verkligen obebott ut på tomten.

Albin vill inte bo där i sommar eftersom det går bättre att cykla här hemma,

och det är inte heller så Alicia-vänligt med altan utan räcke.

Men nu när jag sitter och kollar runt på vad som finns för utbud av stugor,

så konstaterar jag att vi absolut inte kan sälja den!

 På några år då vi förhoppningsvis får mer tid (Optimist, javisst;-),

då finns det ingen stuga till salu som kan mäta sej med läget vi har idag.

Nog filosoferat för idag.

 känner att stug-inspirationen redan börjar komma tillbaka!

Torsdagsnöje:-)

Igår gjordes årets första besök på Strandängsbadet.

Min sambo var sugen på party, men det slutade med pysselkväll i garaget. Nog så trevligt de med:-)

Med en förväntansfull gubbe och en trött liten gumma.

Nu när jag blev snuvad på det fina vädret, så blev jag sittandes här på bloggen...

Hittade ett filklipp som jag verkligen gillar. Vad skulle man göra utan alla filmer och bilder!

Man ser riktigt hur han trivs vid baren på Aruba   .

Han frågar fortfarande när vi ska åka tillbaka.

Lite sorgligt är det att svara att det ska vi förmodligen aldrig göra...