I våras när jag var sjukskriven från min träning så kom jag på den briljanta idén att bli kassör i byns idrottsförening. Till skillnad från många andra gillar jag mer verkstad och mindre snack. Då måste man lägga manken till och egagera sig. Både jag och Erika blev invalda i styrelsen och sen har vi i föreningen hunnit greja med en hel del. Bla. Startat upp en Facebook grupp, skaffat swish, arrangerat Sangis Marknad, anställt Kjell Morin, fixat en Majbrasa och sålt en hel hög med kakor. Det är både kul och slitigt att vara med i en förening.

Strax dags för ännu ett styrelsemöte!

Våran finaste kille med ett hjärta av guld: 122cm lång, 24kg lätt och 32 i skostorlek. Hans främsta intresse är crossar, mest på Youtube, men i år säger han att han ska satsa mer på körandet. Han cyklar allt han hinner och äälskar att åka slalom. I vintras fick vi äntligen honom att gå slalomskola ( han avskyr att göra nya saker). Efter att ha varit på första lektionen var han såld och nästa vinter ska Alicia få lära sig och sen är det bara att köpa skidor igen (typ 20 år sen sist;). Tror det blir ett kul familjenöje!

Det går fortfarande bra för Albin i skolan och på utvecklingssamtalet var det inget speciellt han behöver jobba med. Han är inte lika självkritisk och det gläder mig. Han är en riktig akrobat och i födeledagspresent fick han en riktigt bra studsmatta, så nu hoppas vi bara att den blir välanvänd.

För ca :1 år sedan fick han tungt att andas efter att ha varit på Cirkus och därefter bokade vi en tid för att kolla upp pälsdjursallergier. Det visade sig att han är mycket allergisk för katt, häst och lite midre för hund. Han fick bricanyl utskrivet, men behövde inte använda det så mycket första halvåret.. sen kom kylan och helt plötsligt fick han astma varje dag. I december fick han även sitt första falska kruppanfall. Han vaknade i panik mitt i natten och kunde inte andas. Jag förstod (på hostan) att det var krupp och inte astma men det var ändå obehagligt att se paniken i hans blick när han frågade om han skulle dö? Andreas var borta och vi hade bilen uppe och inne i garaget. Försökte lugna ner honom men kunde inte lämna honom för att hämta bilen så det slutade med att jag var tvungen att ringa ambulans. Innan den anlände hade andningen hade lättat ute i friska luften. Vi åkte in för att andas in adrenalin och så fick han en dos med Betapred. Det gjorde susen! Efter vintern har astman minskat igen och jag hoppas det håller i sig och att den växer bort som det i stort sett gjort för mig.