Ännu ett år har gått och våran fina,tjuriga,goa och bestämta "Dotta"/ "Mollas" /gogumma mäter 101cm och väger 16,1kg (ungefär lika stor som Albin var som 5-åring). Förra veckan var hon på 4-års kontroll och hörseln var det inget fel på. Hon ritade en fin huvudfoting, kunde alla färger, skrev sitt namn (som bonus) och klarade av att säga ett rullande Rrrr. Alltså räknas hon som en typisk 4-åring.

Just nu äter hon inge vidare.. Petar i maten fast hon sagt att hon är suuperhungrig sekunden före. Vällingen har vi slutat med sen i vintras nån gång (mest för att öka på aptiten, men det verkar inte hjälpa). För ett år sedan tänkte vi ta bort blöjan helt, men i höstas började hon att kissa ner sig ibland (nattetid), så den fick stanna kvar en stund till. Men sedan flera månader är hon nu helt blöjfri.

I början av sommaren lärde hon sig att cykla utan stödhjul och längtar till hon får cykla till Vattendroppen. Hon trivs bra på "Vattis" och vill ofta fara till sina kompisar (främst Ella & Alma) på helgerna.

Liksom sin älskade storebror har hon fått talets gåva (arv från Gammelfarmor Irma) och med henne får man aldrig en lugn stud. OM man inte slår på Frostfilmen;-) Hon är verkligen förtrollad av den filmen och hennes största önskan är att få riktig Magi;-).Hon gillar att fantisera och leva sig in i det hon leker och berättar alltid vem hon skulle vilja vara i filmerna vi ser. Pusslandet och spelandet har hon lagt lite åt sidan. Istället lyssnar hon mycket på barnvisor uppe på sitt rum. Den enda hon inte gillar är "Ack så skön, slumra in". När jag började sjunga den när hon var liten började hon storgråta och än i dag blir hon lite ledsen om jag börjar sjunga på den. Visst är jag dålig på sjunga, men ändå! Man undrar ju vad hon varit med om...

Likt en tonåring är hon väldigt kvällspigg och morgontrött. När vi väcker henne kan hon vara lite småsur och muttra att hon fick vakna för tidigt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Årsdagen närmar sig och jag kämpar på med mina steg. Det är en väldig tur att jag satt upp en massa mål att sträva efter, annars vet jag inte hur det hade slutat.  Kommer ihåg en kväll ett par veckor efter olyckan, då jag låg och önskade att det va...

Efter några smärre ångestattacker anlände vi till Umeå för att höra läkarna säga det jag redan visste.  Det är tur att kropp & själ sätts i chock, för skulle man ha varit som vanligt hade hjärtat gått sönder. Erika var den handlingskraftiga av os...

Lördagen den 12 September vaknade hela familjen med ett leende på läpparna. Barnen klev upp och såg på barnprogram på tv medan jag och Andreas låg kvar i sängen ett tag. Andreas var taggad över dagens Nordcupstävling på Näverberget i Luleå och jag så...

Andreas & jag brukade granska alltför positiva saker kritiskt och säga " Om nåt verkar för bra för att vara sant, så är det oftast det".  Den sista tiden (före olyckan) har jag stött på bekanta som frågat -Vad gör du nu för tiden och hur mår du ? ...