Påskhelgen har varit sådär. Saknade verkligen att kunna promenera på isen, skidra och åka skoter. på skärtorsdagen packade vi oss ut till stugan och långfredagen bjöd på ett strålande väder! Vi pysslade utomhus och fick oss en god fiskmiddag hos familjen spegel. Påskaftonen var blåsig och i stort sett hela dagen gick åt att förbereda påskmiddagen. På påskdagen var det fina vädret tillbaka och vi bjöd på lunch ute på altanen.

Jag känner mej fullkomligt slut både fysiskt och psykiskt.

Veckan började med påskens sista dag och hemfärd från stugan, fortsatte med en hel hög av träningspass, syskonstädning, begravning, deklarationskurs i Luleå, crossläger i Boden för mina grabbar, och sist men inte minst årets företagsgala. Tyvärr hann jag inte med nåt besök på Sangis marknad.

Idag önskar jag att jag hade haft en hel låda med såna här att frossa i!

När jag väntade Albin hade jag en känsla av att det skulle bli en pojke. Hade samma känsla när jag var gravid med Alicia. Nu har det visat sej att jag hade helt rätt;-)

Hon säger även: "När jag blir stor får jag en snopp!"
 

I natt har jag blivit moster igen till en liten prisessa! Ååå så jag längtar efter att få träffa henne.

Har varit nostalgisk hela dagen och tänkt tillbaka på egna mina förlossningar:

Albin: BF 30 April 2006. Föddes: 19 Maj 2006, kl.19,17 3690g, 50cm lång.

En förlossningssammanfattning som jag skrivit på Familjeliv den 29:e Maj 2006:

Medvetet väljer jag oftast att dela med mej av det roliga som händer i mitt liv, men såklart har även jag sämre dagar. I Lördags var en riktig jäkla skitdag! Vet inte hur det började men barnen bara bråkade och lyssnade inget. Jag är normalt sett väldigt positiv i sinnet men hela den dagen gick jag omring som ett åskmoln. Målade lite men jag kände ingen som helst inspiration till nåt. Som tur är så gör en god natts sömn underverk och i söndags åkte jag och Alicia ut till stugan. Efter en stunds avkoppling i solstolen så återkom min energi igen och jag började genast med storstädning inför kommande påskhelg.

Som jag längtar!!

Igår fyllde min sambo år, Emilia och Anton fick en söt liten Ellie och min älskade farfar Uno somnade in.

Även om det är sorgligt att aldrig få se honom mer så känns det skönt att han änligen fått ro och slipper lida. Farmor Irma och alla barn har gjort ett fantastiskt jobb med att sköta om honom så han fick tillbringa det sista året hemma.

När man var dit pratade han gärna om sitt 89-åriga liv. Han var otroligt tacksam över sina 4 barn, 16 barnbarn och 5 barnbarsbarn. För 60 år sedan startade han Wiklunds Måleri och tillsammans med farmor har han fått tillbringa många härliga vintar i sitt hus på den spanska solkusten.

Sparken hjälpte och sovrummet är nästan klart! Fick extra energi av denna gamla goding:

Sash!- Adelante