Alla ni som känner mej vet hur lugn och sansad jag är som person.

MEN... Ca: en gång per 10:e år så blir jag riktigt, riktigt arg.

Jag gapar och skriker inte, men jag blir så rysligt arg att jag darrar på rösten...

Igår hände det!   

Det "bästa" med mej är att det händer så sällan och

det "sämsta" är att jag är ganska långsint...

Veckan som varit har gått i inventeringens tecken.

Det är inte så hemskt trist ändå. Både grillen och bokhandeln är nästintill klara.

Varför släpper inte den här förkylningen?

Två veckor har jag snörvlat och nyst och den visar inga tecken på att försvinna..

Tror jag får ta och prova kuren VILA, när jag blir ledig.

Nu ska jag ta hand om en minst sagt tjurig son och åka med honom på Vattendroppen. Man blir visst som man umgås  .