Jag tog min favorit-tekopp som min svägerska Erika har gjort samt en renköttsmacka, tände ljus och satte mej i soffan. Äntligen!! Filosoferade över livet i allmänhet och bara njöt av tysnaden. Vardagsrummet är just nu mitt absoluta favoritrum. Det är ett färdigt projekt och allt har blivit precis som jag vill ha det! Är så nöjd med de nymålade fönstren, det släta taket med lampor som Andreas gärna ville ha, våra egensnickrade "hål" i väggen, den sköna soffan som det tog mej x-antal år att hitta, de fina möblerna i valnöt, det gamla trägolvet som blivit som nytt, det annorlunda bodet som Jim "lurade" på oss, min speciella blomma som jag fått av syster Nathalie (för minst 13år sedan) då var den bara var ett par dm hög, nu är den ca 1,5m. Men det allra finaste i rummet är såklart tavlan på Albin.

Just när jag var mitt uppe i mina egna tankar, så ropade Albin förtvivlat på mej. Krokodiltårarana rann nedför kinderna.

-Jag saknar lill-Ecco! Vi måste fara och leta honom i morgon!

Detta har jag väntat på i över en vecka. Då var vi i Haparanda och Albin tappade bort sin favorithund. Knappt ett ord har han sagt om hunden efter det. Men nu kom det. Jag hämtade några andra mjukishundar men..

- Den där hunden kan jag inte sova med, för han är så busig och skäller!

Hittade en tredje hund som han nöjde sej med och han kunde sova vidare.

Lill-Ecco sitter så nöjd i Albins famn på bilden ovan. En generös hittelön utfärdas till den som finner Albins älsklingshund;-) .

Nå, åter till vardagsrummet.. Alla dessa saker är ju bara prylar som egentligen inte betyder någonting i sej. Men de framkallar ändå en känsla av nöjdhet över något man skapat och en trygghet i att ha ett hem som man trivs i.

NU ska jag sluta filosofera och gå och sova bredvid det bästa jag skapat!