För några veckor sedan fick Andreas en inbjudan till årets företagsgala. Äntligen fick jag tillfälle att ta på mej en fin klänning som legat oanvänd alldeles för länge. Jag är ju lite av en Gala-person när jag väl tar mej ut ur Onepiecen;-).

Det var hur trevligt som helst! och som en rolig bonus så fick Andreas ett fint pris:

Årets unga företagare: Andreas Palovaara, Biovärme Sverige AB.

Motivering: ”Årets Unga Företagare 2013” har genom att framgångsrikt driva egen verksamhet under flertalet år och i olika branscher visat att han är en värdig vinnare av utnämningen. Han har visat prov på gott entreprenörskap och framgångsrikt affärsmannaskap, inte minst har han som delägare i ett nu väletablerat företag i värmebranschen, tillfört viktig kompetens som aktivt bidragit till bolagets positiva utveckling under de senaste åren".

Jättekul att en person som varken syns eller hörs i kommunen uppmärksammas. Men jag kan intyga att han jobbar hårt i det dolda och verkligen är värd priset;-). 2006 var han nominerad i samma kategori, men det blev ingen vinst den gången.

Som om det inte var nog med det så kammade han även hem ett stipendium som var helt fristående från Företagarnas pris:

Stipendium från Elisabeth och Carlo Olsens stiftelse: Andreas Palovaara.

Motivering: "Andreas är en driftig person och har varit svensk ungdomsmästare i svetsning och fick därmed tävla i OS i Seoul år 2001. År 2005 köpte han en konkursad grillkiosk i Sangis och byggde upp den till en välfungerande Sibylla grill. Under åren har även installerat en hel del värmeanläggningar på sidan av sitt svetsjobb, eftersom han har ett brinnande intresse av uppvärmning. 2010 startade Andreas bolaget Biovärme Sverige tillsammans med Simon Johansson från Luleå som är rörmokare".

Grattis till Wiklunds Måleri & Mattor som blev årets företag, lagom till deras 60-års jubileum!

Alltid trevligt med en träningsdag. Jag provade på Löpteknik och X-fit. Det var intressant och kul!

  Kyrkan var fylld till bredden. Kusin Ida hade skrivit en egen sång utifrån versen Farfar själv hade skrivit till dödsannonsen. Ida spelade piano och Sanne sjöng. Fantastiskt vackert, sorgligt och stämningsfullt.