Igår var vi på 18-månaders kontroll med våran lilla trollunge. Där fick hon bygga ett torn med klossar,hämta en kloss,rita, visa var magen var och prata en del. Till en början var hon blyg men sen lossnade det och hon fick godkänt på alla punkter.Hon vägde 10920g och var 80,5cm lång. Klädstorleken börjar övergå från 80 till 86 och hon har 4 tänder uppe och 2 nere. Men man ser att det är 2 stycken till på G där nere.

Hon älskar fortfarande mat! Det går inte att börja duka i förväg, för då sätter hon sej i stolen och ropar: Maaat! Det enda som hon ratar är pannkaka.. Hon är en bestämd tjej som ingen sätter sej på. Albin får se upp när hon är igång och vispar runt med småhänderna. Då man säger att hon inte får slåss, ser hon först moloken ut och skiner sen upp och säger: Goas!

Under våran Thailands-semester började hon prata jättemycket. (Jag har säkert skrivit upp 2 A4 sidor med ord). Det är mycket: Albi-skola, Pappa-skotten (skotern), Å-nej, Gå-ne, rita-blomma, Öppla (öppna), akta, Vovve,

Tutt(slut)- Lälling(Välling). Hon bygger gärna torn med duplo, dansar, gasar med dockvagnen och bygger pussel.

Hon älskar Vings maskotar Lollo & Bernie och hör på deras låtar så ofta hon får. Golden-hunden bär hon med sej överallt och är den borta på kvällen blir det katastrof. Hennes dagiskompis Oskar pratar hon jättemycket om. Hon sover fortfarande jättebra. Vanligen från 19-6.30 + drygt en timme efter lunch. Tutte-ilet som hon hade i höst är nästan borta, numera bryr hon sej knappt om den alls. Pott-träningen har vi alldeles kommit ifrån. När vi var i Thailand använde hon den flera gånger. Alltid när hon sätter sej tar hon i för kung oh fosterland;-) När vi hänger tvätt tar hon ut plaggen och berätta vems det är:pappas,mammas och Albis. Om man frågar vems flicka hon är, så är svaret givet: Pappas!

Snart börjar den härligaste småbarnstiden (mellan 2-4) då dom små liven börjar prata och man får höra dom mest fantastiska sakerna som man bara Måste komma ihåg att föreviga!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Årsdagen närmar sig och jag kämpar på med mina steg. Det är en väldig tur att jag satt upp en massa mål att sträva efter, annars vet jag inte hur det hade slutat.  Kommer ihåg en kväll ett par veckor efter olyckan, då jag låg och önskade att det va...

Efter några smärre ångestattacker anlände vi till Umeå för att höra läkarna säga det jag redan visste.  Det är tur att kropp & själ sätts i chock, för skulle man ha varit som vanligt hade hjärtat gått sönder. Erika var den handlingskraftiga av os...

Lördagen den 12 September vaknade hela familjen med ett leende på läpparna. Barnen klev upp och såg på barnprogram på tv medan jag och Andreas låg kvar i sängen ett tag. Andreas var taggad över dagens Nordcupstävling på Näverberget i Luleå och jag så...

Andreas & jag brukade granska alltför positiva saker kritiskt och säga " Om nåt verkar för bra för att vara sant, så är det oftast det".  Den sista tiden (före olyckan) har jag stött på bekanta som frågat -Vad gör du nu för tiden och hur mår du ? ...