På Nolia och ser på metanolbilar

Efter en mycket trevlig vecka beståendes av flertalet kalas och massor med besökare som kommit för att se vårat senaste underverk,

 beslutade vi oss för ett miljöombyte och drog till Umeå.

Är redan nojjig att tiden går för fort.

Snart är lillasyster en hel vecka...

 Förutom att mysa på här hemma har vi hunnit vara på ett

 25-års kalas och ett 87-års kalas. Mycket trevligt!

Idag är det storstädning som gäller.

Hör hur grabbarna går an där uppe, så det är väl bäst att jag lägger ner

 lill-gumman och går och hjälper till.

Vid 23-tiden i lördagskväll när jag låg och klurade på värsta ordet i alfapet så kände jag plötsligt att det blev väldigt blött i sängen.Yes!. Taggade för att föda barn åkte vi till förlossningen. På vägen dit hade jag svaga värkar med ca 5 min mellanrum.

(Ps. Ni ser väl pojkranden på magen: Myt!

Väl i Sunderbyn så tyckte dom att vi skulle ta in på patienthotellet tills värkarna blev starkare. Jag fick mej några piller att sova på och vaknade vid 7-tiden utan värkar. Snopet! Istället för att fördriva dagen i Luleå åkte vi hem.

Vid 14-tiden återkom värkarna med ca 15min mellanrum. Dom kändes lite mer denna gång. Åkte för att lämna av Albin i Påläng och tillbaka på kontroll på förlossningen kl.17.30( pga vattenavgången) och sen gick vi till patienthotellet igen.

Där satt jag och klockade värkarna (Vad skulle man göra utan dagens appar ;- ), dom återkom allt starkare med 5-10min mellanrum. 21.45 gick vi tillbaka till förlossningen och BM kollade att jag var öppen 3cm. Lysande! Förberedde mej på en låångdragen förlossning igen. (det tog ca 14h innan Albin var ute från att jag var öppen 4cm).Gick till badet ca 22-23.25 och sen kollade BM att jag var öppen 4cm och då gjorde det riktigt ont. Andades lustgas för glatta livet. Inte för att jag tyckte att det gav någon lindring.. Värkarna blev vääldigt intensiva och vilopauserna uteblev helt. Jag förundrades hur man kunde ha så ont och fortfarande vara vid medvetande?

kl.23.50 frågade dom om jag ville ha ryggbedövning och visst ville jag det! ca:00.15 var den lagd efter att dom formligen fick hålla fast mej för att få dit den. Jag kände hur det började trycka på och försökte i panik ta mej

 rån sidoläge till ryggläge. -Hoppsan! sa BM. -Vid nästa värk kommer bebisen! Så var hon ute kl.00.22, efter 2-3 krystvärkar.

     Har aldrig känt så intensiv smärta i hela mitt liv, men det var såklart värt varenda sekund!

Myspys!

Det blir igen hemgång idag eftersom Alicia måste vara 3 hela dygn innan vi får åka. (pga infektionsrisken eftersom vattnet gick 12 timmar innan hon var född)

Hon verkar iaf må bra, så vi får passa på att vila upp oss ordentligt inför vår nya vardag därhemma.

Idag är det min dag!

Världens finaste present har jag fått

 och nu har jag verkligen allt man kan önska sej  .

Idag har vi mest bara myst på vårat rum på BB.

I morgon får vi äntligen åka hem till lill-gubben som vi längtar efter såå mycke.