Direktlänk till inlägg 3 augusti 2011
Vid 23-tiden i lördagskväll när jag låg och klurade på värsta ordet i alfapet så kände jag plötsligt att det blev väldigt blött i sängen.Yes!. Taggade för att föda barn åkte vi till förlossningen. På vägen dit hade jag svaga värkar med ca 5 min mellanrum.
(Ps. Ni ser väl pojkranden på magen: Myt!
Väl i Sunderbyn så tyckte dom att vi skulle ta in på patienthotellet tills värkarna blev starkare. Jag fick mej några piller att sova på och vaknade vid 7-tiden utan värkar. Snopet! Istället för att fördriva dagen i Luleå åkte vi hem.
Vid 14-tiden återkom värkarna med ca 15min mellanrum. Dom kändes lite mer denna gång. Åkte för att lämna av Albin i Påläng och tillbaka på kontroll på förlossningen kl.17.30( pga vattenavgången) och sen gick vi till patienthotellet igen.
Där satt jag och klockade värkarna (Vad skulle man göra utan dagens appar ;- ), dom återkom allt starkare med 5-10min mellanrum. 21.45 gick vi tillbaka till förlossningen och BM kollade att jag var öppen 3cm. Lysande! Förberedde mej på en låångdragen förlossning igen. (det tog ca 14h innan Albin var ute från att jag var öppen 4cm).Gick till badet ca 22-23.25 och sen kollade BM att jag var öppen 4cm och då gjorde det riktigt ont. Andades lustgas för glatta livet. Inte för att jag tyckte att det gav någon lindring.. Värkarna blev vääldigt intensiva och vilopauserna uteblev helt. Jag förundrades hur man kunde ha så ont och fortfarande vara vid medvetande?
kl.23.50 frågade dom om jag ville ha ryggbedövning och visst ville jag det! ca:00.15 var den lagd efter att dom formligen fick hålla fast mej för att få dit den. Jag kände hur det började trycka på och försökte i panik ta mej
rån sidoläge till ryggläge. -Hoppsan! sa BM. -Vid nästa värk kommer bebisen! Så var hon ute kl.00.22, efter 2-3 krystvärkar.
Har aldrig känt så intensiv smärta i hela mitt liv, men det var såklart värt varenda sekund!
Årsdagen närmar sig och jag kämpar på med mina steg. Det är en väldig tur att jag satt upp en massa mål att sträva efter, annars vet jag inte hur det hade slutat. Kommer ihåg en kväll ett par veckor efter olyckan, då jag låg och önskade att det va...
Lördagen den 12 September vaknade hela familjen med ett leende på läpparna. Barnen klev upp och såg på barnprogram på tv medan jag och Andreas låg kvar i sängen ett tag. Andreas var taggad över dagens Nordcupstävling på Näverberget i Luleå och jag så...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
5 |
6 | 7 | |||
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | |||
15 |
16 |
17 | 18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 | 23 |
24 | 25 | 26 |
27 | 28 |
|||
29 | 30 | 31 |
|||||||
|