Cykelkillen min!

Just nu är det bara cykling som gäller.

I stort sett varje dag efter middagen tar vi oss en tur.

Igår var vi på skolgården och "hoppade",

 och idag har han äntligen fått cykla till Vattis.

Precis som sin far han lätt att bli manisk när han kommer på nåt nytt.

På utvecklingssamtalet på Vattis sa dom att dom verkligen försökt att få honom att tänka på något annat när han var inne i polisgrejen.

Fast han tillbringar dubbelt så mycke tid med mej,

så är det otroligt hur lik han är Andreas.